Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. På yttersta förpostlinien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hjeltebedrifter och sådana samspråk plägade
också alltid föras oss emellan, men denna afton föll
vårt samspråk på helt andra ting. Nu voro vi
endast tappra och modiga karlar, som flera än en gång
hade utan bäfvan sett döden i hvitögat på slagfältet
och kämpat mången blodig dust för konung och
fosterland, men likväl började vi nu tala om rädsla
och fruktan.
En af oss råkade att framkasta den frågan till
sin sidokamrat, hvars namn var Tapper:
»Har du någonsin varit rädd?»
»Ja, en gång i mitt lif», svarade Tapper.
»Blygs du icke att tala om det?» sade den
käcke Kraft. »Jag för min del har aldrig känt
fruktan, aldrig. Huru förhåller det sig med er,
kamrater?»
»En gång har jag varit rädd», svarade jag.
»Äfven jag», genmälde Modig.
»Också jag får erkänna, att jag en enda gång
har känt hvad fruktan vill säga», sade Stolt.
»Jag blyges icke», sade Spjut, »att bekänna
detsamma.»
Nu må man tro, att Kraft gjorde sig lustig på
vår bekostnad, och af den anledning att vi alla
gjort en sådan bekännelse kallade han oss för
pultroner och stackare och skrattade åt oss af hjertans
lust. Man kan väl förstå, att vi icke älskade
sådana ord, och Gud vet om icke det blifvit ovänskap
och kif af, ifall jag icke, för att skingra stormen,
gjort detta förslag:
»Kamrater», sade jag, »låtom oss, medan de
långsamma timmarne förrinna, hvar och en i sin
ordning berätta om, huru det kom sig till, när han blef
rädd. Om I tillåten, vill jag sjelf göra början.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
