Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En konspiratörs ändalykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— svarta och glänsande — hade syskontycke med
ormens giftiga blick. Aldrig såg man den karlen
le — om icke åt andra menniskors jemmer och
lidande. Om han hatade någon, var han oförsonligare
än döden.
Denne Mathias hade åtskilliga gånger gjort sig
skyldig till förseelser emot konungens förbud
att ofreda landtbefolkningen och konungen hade med
stränghet förehållit honom det oskickliga och
gudlösa i hans beteende samt lofvat honom att, om
och när han härnäst i detta afseende öfverträdde den
gifna befallningen, skulle han utan skonsamhet lida
dödsstraff.
»Det är bättre, att jag straffar dig», så slutade
konungen, »än att Gud för dina brotts skull icke
allenast straffar dig, utan äfven mig och hela
hären.» [1]
Nu vågade visserligen Mathias icke mera göra
sig skyldig till brott mot den anbefalda krigstukten,
men jag kunde nogsamt förstå, att han icke umgicks
med goda tankar.
Då vi nu anlände till Erfurt och blefvo
inqvarterade i byarne kring denna stad, medan
endast en ringa del af hären förlades innanför
stadsmurarna, så var det mig icke otydligt, att Mathias
hade någon plan i sigte, hvilkens förberedande och
utförande lifligt sysselsatte honom. Han var ännu
mera inbunden och tystlåten än eljest, och var för
det mesta försjunken i tyst grubblande.
Händelsen fogade det så, att jag tillsammans
med denne Mathias och tre eller fyra svenskar hade
fått min boning i en ganska liten stuga, hvars
invånare, för att lemna oss rum, hade sammanpackat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
