- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
93

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En konspiratörs ändalykt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krypande på händer och fötter, aflägsnade mig. Jag
tillvägagick dervid med så mycket större skyndsamhet,
som jag önskade befinna mig i mitt qvarter,
innan Mathias återkom dit.

Det dröjde också icke en half timme, förr än
jag öppnade dörren till den lilla stugan. Mina
sofvande kamrater vaknade vid det buller, som mitt
inträde förorsakade. Jag omtalade för dem den scen,
hvilken jag hade bevittnat, och de planer, som
Mathias utkastat att röfva krigskassan och derefter löpa
öfver till fienden.

»Vi måste derför», slutade jag, »försäkra oss om
hans person, så snart han återvänder. Sedan skola
vi nog i morgon hindra hans medbrottslingar från
att stjäla hästarne.»

Lång tid förgick icke, innan vi förnummo, att
någon nästan ljudlöst öppnade dörren och inträdde.
Ehuru det var mörkt, så att vi icke kunde se den
inträdande, ej heller han oss, tviflade jag dock icke,
att det var Mathias. Att så var förhållandet, derom
öfvertygades jag ännu mera, då jag hörde honom
smyga öfver golfvet bort till den vrå, der han hade
sin liggplats. Här trefvade han länge omkring med
handen, tilldess han fick tag i ett föremål, hvilket
skramlade, såsom hade det varit flera sammanbundna
nycklar.

Ända hittills hade vi andre suttit tysta och
orörliga, men då han nu började å nyo smyga öfver
golfvet, reste jag mig upp och stälde mig framför
dörren, utan att denna min rörelse förorsakade det
aldra minsta buller eller ljud.

Han kom rakt emot mig och i detsamma han
stötte mot min kropp, utsträckte jag armen och grep
honom i strupen. I förskräckelsen tappade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free