Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En konspiratörs ändalykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi dröjde icke heller att göra detta. Framför hvarje
dörr och fönster i byggnaden stälde sig en talrik
skara af oss, så att det i sanning skulle hafva varit
omöjligt för någon af dem att slippa ut. I det
samma som vi hade fullbordat detta, ljödo
trumpetsignaler från byn. Jag visste, att det var konungen,
som kom, och öfverlöparne anade säkerligen någon
fara, när de hörde trumpetens toner. De kommo nu
ut, ledande hvardera en häst vid handen, eller rättare
de ville begifva sig ut, men funno sig öfverallt
hindrade i detta uppsåt.
Konungen hade med sig en betydande styrka,
som slog en ring kring huset, hvarefter de
öfverraskade öfverlöparne blefvo hemtade ut och uppstälda
inför konungen. Denne höll till dem ett ljungande
bestraffningstal, som han afslutade med dessa ord:
»Förrädare och öfverlöpare äro mig ett afskyvärdt
folk och jag skulle blygas att hafva under mina
fanor sådane, som en gång gjort sig skyldige till
slik uselhet. Derför mån I draga eder färde, men
vapnen skolen I dessförinnan lemna ifrån eder. Gån!
Måtte den allsmägtige Guden förläna eder nåd till
bättring.»
Skamflate smögo de sig bort, sedan vi fråntagit
dem deras vapen.
Men Mathias? Han blef, innan solen gick ned,
arkebuserad, sig sjelf till straff och andra till en
helsosam varnagel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
