Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mannen i munkkåpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så litet efter syndaförlåtelser och dylikt nonsens.
Således ären I väl beredd?»
»Hvad menar du?»
»Att nu på stunden utbetala till mig femtusen
daler, priset för den svenske konungens lif.»
»Nej, i sanning!»
»Godt, då får gerna den svenske konungen för
mig lefva, tilldess han blir hundrade år gammal.»
»Men kyrkans nöd!»
»Kyrkan må reda sig på egen hand!»
»Och dina synders utplånande?»
»Ni glömmer, vördig pater, att den förnämsta
synden undgår jag, om jag icke lägger hand på
Gustaf Adolfs lif.»
»Sant! Men i skärselden kommer du det
oaktadt.»
»Den dagen får hafva sin egen börda.»
»Men tänk på de själamessor, Minoriternes
heliga brödraskap lofvat att läsa för din faders och
din moders själar!»
»Jag tror inte, att några supiga munkars skrål
på ett obegripligt tungomål kan hjelpa en afliden
stort.»
»Men om kyrkan sätter dig i bann för din
ohörsamhet?»
»Då flyr jag till protestanterne och blifver
luthersk på allvar.»
»Du är en förhärdad syndare.»
»Och I ären den listigaste munk, som jag
någonsin sett. Jag inser nogsamt, att sedan jag
utfört gerningen, skulle jag aldrig undfå lönen. I
älsken penningar högt, I helige män, och som I
hafven fri tillgång till kyrkans stora, af helgonen
samlade förlåtelseskatt, så skullen I snart skaffa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
