Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mannen i munkkåpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Omsider lyckades det för Ulrik Apfelbaum att
tända sin vaxstapel, hvarefter han med en ny
svordom, omöjlig att återgifva, hoppade upp i hålet på
den vägg, som skilde honom från källaren, der jag
befann mig. Nu afvaktade jag blott det rätta
ögonblicket för att kasta snaran om hans hals, och det
gynsamma ögonblicket lät icke länge vänta på sig.
Liggande raklång i öppningen i den breda väggen,
sträckte han den högra handen in i källaren,
tydligen i afsigt att med vaxstapeln antända
svafveltråden. Men om han skulle kunna utföra denna sin
afsigt, måste han äfven sträcka hufvudet in genom
hålet, enär det eljest skulle hafva varit honom omöjligt
att hitta ändan af tråden. Just detta ögonblick
begagnade jag till utförandet af min plan.
Innan den glödande elden hunnit förtära ens en
enda halftum af tråden, flög min snara blixtsnabbt
genom luften och låg kring missdådarens hals. Jag
drog häftigt till och med ett »stönande» ljud sjönk
han tillsammans.
Viss om att hafva afskurit ledningen, bekymrade
jag mig icke det ringaste om den brinnande
tråden, utan egnade i stället mina omsorger åt karlen,
som stel och till utseendet liflös qvarlåg i nischen.
Som det icke var min mening att nu döda honom,
enär jag ansåg detta vara ett alltför lindrigt straff
åt honom, befriade jag hans hals från snaran, för
att använda snöret till att sammanbinda hans fötter
och händer. Derefter gjorde jag hvad i min
förmåga stod för att återkalla honom till lifvet — ett
bemödande, hvilket slutligen kröntes med framgång.
Med en dof suck och ett våldsamt utstötande af
den i lungorna inneslutna luften, qvicknade han
vid, och hans förvåning, liksom hans förskräckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
