Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Mannen i munkkåpan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag vet allt och har länge varit din hemlighet
på spåren.»
»Nå, en fattig s—e måste väl ock hafva bröd!»
»Man kan vara fattig, men ändå ärlig och
hederlig. För öfrigt bör du förstå, att då jag engång
har kunskap om hela saken, så kan någon förskoning
mot dig icke å min sida ens ifrågasättas.»
»Jag vill gifva dig hälften af penningarne,
blott....»
»Nej, icke för all verldens guld och
dyrbarheter släpper jag dig ur min hand.»
»Du skall få allt... allt... allt!»
»Nej, säger jag dig!»
Det var en stor lycka, att detta samtal
fördröjde min bortgång ur det qvafva källarhålet, ty
om jag hade aflägsnat mig genast efter brottslingens
gripande, skulle säkerligen Ulrik Apfelbaums
anslag, oaktadt all min försigtighet, hafva krönts af
den mest fullständiga och förfärande framgång.
Nu såg jag af uttrycket i fångens ögon, som
voro rigtade mot en viss punkt af golfvet, att det
måste vara någonting ovanligt, som der tilldrog
sig. Snabbt vände jag mig om och ... hvem kan
skildra den fasa, hvaraf mitt blod genomisades,
hvem kan ens tänka sig min hemska bäfvan, när
jag såg, att svafveltråden, hvilken jag trodde mig
hafva i mörkret afskurit, likväl hade fortsatt att
brinna och att i detta ögonblick icke fullt en half
tum återstod af tråden, innan elden skulle nå den
första krutfjerdingen. Aldrig i min lefnad har jag
känt en sådan fasaväckande fruktan, icke för mig
sjelf, utan för de dyrbara lif, hvilka jag önskat
rädda, men nu genom min försumlighet hade
invigt åt en oundviklig död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
