- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
166

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Det nya citadellet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ah!»

Derefter frågade han ingenting vidare, utan
framförde skyndsamt det begärda. Jag kastade mig
snabbt upp i sadeln, fattade svärdet och satte af i
brinnande fart utefter vägen åt det håll, der jag
sett de båda karlarne försvinna.

Till en början hvarken hörde eller såg jag
någon af dem. De tycktes hafva på något
hemlighetsfullt sätt gjort sig osynliga. Så långt mitt öga
kunde nå utåt den af månskenet belysta vägen
var ingen lefvande varelse att upptäcka och jag
trodde mig hafva varit utsatt för någon bedräglig
villa, då jag nyss tyckte mig både se och höra de
båda hemlighetsfulla gestalterna nere vid
flodbrädden.

Plötsligt uppfattade mitt öra ett buller på
afstånd och som den starka farten hindrade mig att
tydligt urskilja dess natur, stannade jag, hållande
min eldige gångare tillbaka så plötsligt, att han var
nära att störta mig till jorden. Nu kunde mitt öra
icke längre misstaga sig. Det var ljudet af
galopperande hästars hofslag mot den lindrigt frusna
vägen, men ryttarnes antal var det mig omöjligt att
till någon säkerhet bestämma. Att det var flere
än en, det kunde jag likväl nogsamt förstå.

Naturligtvis satte jag åter min häst i snabbaste
fart. Den flög af såsom en stormvind, så att dess
hofvar knappt tycktes vidröra marken. Också hade
jag den glädjen att efter några minuter kunna
märka, att jag verkligen hade kommit dem
närmare — en upptäckt, hvilken snarare ökade än
minskade den snabbhet, med hvilken jag färdades.
Den vintriga vindens kyla, ytterligare ökad genom
den snabbhet, hvarmed jag framilade och klyfde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free