Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Det nya citadellet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det befanns vara konungen sjelf med en stor skara
knektar. Bland de främste igenkände jag Dunder.
Naturligtvis fingo vi brådt att läsa upp porten och
släppa dem in.
»Gudilof,» sade konungen, »att jag finner Gustafsborg
ännu i svenske mäns vård. Vi fruktade eljest
att komma försent.»
Då framträdde jag, aftog min hufvudbonad och
redogjorde inför min konung för hvad som tilldragit
sig. Gustaf Adolf åhörde min berättelse med
uppmärksamhet och intresse, och när jag lyktade
mitt tal, skedde det med dessa ord:
»Särskildt har jag att meddela min herre och
konung den hugnesamma underrättelsen, att bland
fångarne äfven befinner sig en man, som heter
Ulrik Apfelbaum.»
»Väl gjordt, mina tappra vänner! Fänrik Hall
har bevisat sig som en trogen undersåte, en tapper
krigare och en förståndig man. Hvar är han, att
jag må tacka honom?»
Vi sågo på hvarandra och ingen af oss vågade
omtala, huru det i denna stund förhöll sig med den
tappre fänriken.
»Nå,» upprepade konungen, »hvar är han?»
Jag fann, att förhållandet måste omtalas. Alltså
framträdde jag ännu en gång och svarade:
»Utan tvifvel befinner han sig sofvande i
borgstugan, ty der lemnade vi honom för en timma
sedan.»
»Hvad? Hvad vill detta säga? Har han då
icke varit med vid edert äfventyr?»
»Nej, herre konung!»
»Hvarför! Är han sjuk?» sporde konungen,
rynkande sina ögonbryn, hvilket gaf hans ansigte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>