Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gifva honom ett slag, som kom honom att för en
lång stund förlora medvetandet, och svärjande
tumlade han till marken, utan att förmå göra ens ett
försök att uppstiga.
Nu drog jag mitt goda svärd och lät dess spets
vidröra den andres strupe, under det jag sade:
»Släpp ungmön fri, eljest är du dödens vissa
rof, eländige!»
Han lydde och drog i stället sitt svärd, hvars
klinga snart korsade min egen till tvekamp. Det
var ingen lätt sak att strida man mot man i ett
nära nog fullkomligt mörker, men så blefvo icke
heller reglerna för fäktkonsten af oss iakttagna.
Det gälde ju heller icke en lustbarhet eller en
täflan för något utfästadt pris. Det var helt enkelt
en strid på lif och död, i hvilken den, som kunde
träffa sin motståndare med de kraftigaste huggen,
skulle blifva segrare.
Många hugg skiftades. Mer än en gång blixtrade
stålet af utbrytande eldgnistor, när vapnen
korsade hvarandra.
Men jag hade framför min motståndare en fördel,
hvilken ovilkorligen måste förläna mig segren,
om den rätt brukades. Jag stod nämligen med
ryggen mot ett högt plank, hvadan det var min fiende
omöjligt att se ens en skymt af min person.
Genom att böja mig åt sidan och oupphörligen förändra
ställning kunde jag således hoppas att undvika
hans blindt skeende hugg, enär han alltid rigtade
dessa emot den plats, der han, att döma af mitt
senaste svärdshugg, ovilkorligen måste tro mig vara,
ehuru jag redan hade flyttat mig.
Min motståndare deremot hade icke samma fördel.
Ehuru det var mörkt, bibehöll dock himlen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
