Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljudet af sin röst, men hon svarade icke, ej heller
sade hon något under vägen till deras hem.
Antingen ansåg hon mig allt för ringa att förtjena ett
svar, sedan hon fått kännedom om mitt namn och
stånd, eller ock hade hon blifvit införlifvad med
andra tankar, som lifligt sysselsatte henne.
Herman Strahl fortsatte emellertid samtalet
med mig och jag måste bekänna, att äfven hans
röst, ehuru den var allvarlig och naturligtvis
saknade det ljufva, qvinliga behag, som utmärkte hans
dotters stämma, likväl var angenäm att höra. Han
talade om åtskilliga ting och jag kunde icke
annat än egna honom min beundran på grund af det
träffande i hans omdömen, det ädla i hans åsigter
och den djupa grundligheten i hans vetande.
Utanför deras bostad tog jag afsked af dem,
icke utan saknad.
När vi stannade utanför den af en klart
skinande lykta belysta ingången till deras präktiga
hus, yttrade Herman Strahl:
»Jag hoppas, att I icke glömmen bort vägen till
min boning. Denna port skall alltid stå öppen för
eder, närhelst och huru ofta I viljen helsa på oss,
och jag säger af hjertat: välkommen snart!»
»Eder välvilliga inbjudning gläder mig mera,
än jag kan uttrycka.»
»Så farväl då och ännu en gång: tack för den
tjenst I hafven bevisat oss! Vi förlita oss på att
vi snart få återse eder.»
Han räckte mig sin hand till ett kraftigt och
trofast handslag.
Äfven den väna ungmön räckte mig sin lilla,
skönt formade hand och skänkte mig en handtryckning,
hvilken, huru sakta och lindrig den än var,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
