Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det vore bäst, skön jungfru, om I icke utsatten
eder för faran genom att visa eder för våra
fiender.»
»Ah! neka mig inte att stå här! När striden
börjar på allvar, då skall jag återvända till min
plats frivilligt.»
Emellertid hade den fiendtliga styrkan slutat
sina öfverläggningar och en afdelning af densamma,
bestående af tio man, nalkades vår ställning, troligen
i afsigt att undersöka, om vi verkligen voro
gömda i tornet. Jag såg dem nalkas med trygga
och säkra steg, sedan de hade lemnat sina hästar i
kamraternes vård.
Mina knektar visade någon otålighet att få
skjuta, men jag gaf dem ett tecken, att detta ännu
icke finge ske.
Sålunda lät jag fienderna nalkas, till dess de
voro på blott tjugo stegs afstånd från oss. Då, när
jag var öfvertygad om, att intet enda skott behöfde
förfela sitt mål, kommenderade jag:
»Gif eld!»
Ett dussin skjutvapen aflossades i ett och samma
ögonblick, och när röken skingrade sig, lågo åtta
fiender på platsen, men de öfriga två flydde »hals
öfver hufvud» tillbaka till hufvudstyrkan.
»Bravo, mina gossar! Skynden eder att ladda
på nytt! Det är synd, att dessa tappra karlar skola
uppoffras för en nidings skull! Men hvarför söka
de icke tjenst hos en redlig herre?»
Omladdningen skedde så skyndsamt som möjligt,
så att allting var tillreds, innan fienderna ännu
hade hunnit besluta sig för att våga ett förnyadt
anfall.
Jag såg dem nu alla på en gång stiga af hästarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
