- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
250

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En äfventyrlig färd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Är det en vän eller en fiende?»

Till en början misstänkte jag, att det kunde
vara Ulrik Apfelbaum, men denna farhåga skingrades
snart, dels emedan jag betänkte, att denne
troligen redan nått sin sista upphöjelse här i verlden
— galgen — dels ock emedan den munkklädde mannen
kastade hättan tillbaka, så att jag kunde se
hans ansigte.

Det var mannen från Penkun, han som redan
en gång förut, då jag var i dödsnöd i Pasewalk,
hade återgäldat mig den tjenst, jag fordom varit i
tillfälle att bevisa honom. Det var samma ädla,
tankedigra ansigte, men jag tyckte endast, att pannan
hade blifvit fårad af ännu flera rynkor och att
han hade åldrats, sedan jag senast hade sett honom.

Utan att inlåta sig i något ordbyte, sträckte
han handen mot tornets bakgrund och hviskade:

»Följ mig! En trupp af tvåhundra man nalkas
till dina fienders undsättning och hjelp. Allt
motstånd är fåfängt. Kom!»

Med dessa ord på tungan vände han sig om
och gick med fasta steg mot den tornvägg, som var
belägen gentemot ingången.

Föga hade jag hittills aktgifvit på denna vägg,
men nu började den att väcka mitt lifligaste
intresse, och jag betraktade den närmare. Min
förvåning blef naturligtvis icke ringa, när jag
varseblef en jernbeslagen, nu öppen stående dörr af
ganska ansenlig höjd. Hvad som fanns bakom
denna öppning i muren, var omöjligt att se, ty
allting var kolsvart och mörkt derinne, men jag
började hoppas, att der möjligen kunde finnas en
hemlig gång, genom hvilken vi kunde undfly. Denna
förmodan bekräftades också af mannen från Penkun,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free