- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
261

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Huru Gustaf Adolf gick öfver Lech

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

månad med Gustaf Horn i Kitzingen, och inom få
dagar stod den svenska härsmagten framför det rika
Nürnberg, hvars borgare frivilligt öppnade
stadsportarne för konungen. Borgarne jublade och sjöngo
frihetssånger, när konungen den 21 Mars höll sitt
intåg i staden. Vi blefvo mottagna såsom vänner
och till någon fiendskap kunde jag icke upptäcka
något spår.

Sedan fortsatte vi i ilmarscher vårt tåg, ända
till dess vi kommo i närheten af den lilla baierska
staden Rain, der vi blefvo varse Tillys fast
förskansade och på andra sidan Lech, från oss
räknadt, uppslagna läger.

Vid vårtiden plägar denna lilla flod stiga högt.
Tyrolerbergen nedsända stora massor af till vatten
förvandlad snö, talrika regnskurar öka vattenflödet,
så att det i Mars månad plägar vara omöjligt att i
båt färdas öfver floden. Stränderna äro på båda
sidor stela och branta berg, mellan hvilka vattnet
i rasande, ohejdlig fart strömmar fram, och ve den,
som då dristar sig att i en bräcklig farkost färdas
öfver dess upprörda vågor!

Vi slogo läger gent emot Tilly, ehuru icke på
samma sida af floden. Tillys kanoner voro så stälda,
att de tycktes kunna omöjliggöra hvarje försök till
flodens öfvergång och hvem vågade väl för öfrigt
att försöka sätta öfver denna vattenmassa, så länge
den var stadd i ett dylikt uppror. Sällan har jag
sett någonting så förfärande och på samma gång
storartadt. Dansande, yrande, skummande och
fräsande forsade vattenmassan fram, lösryckande
hvartenda föremål, som råkade att stå dess väg för nära.
Jag såg stora, åldriga träd med stammar, som icke
dukat under för århundradens kamp mot stormarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free