- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
281

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Huru Gustaf Adolf gick öfver Lech

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och röken, kom jag af en händelse att blicka åt
den del af floden, hvarest ingen rök hade lägrat
sig och der således ingenting fans, som kunde
skymma utsigten för mig. Vinden kom från detta
håll och, som den var ytterst svag, kunde den icke
skingra röken, men den hindrade den att sprida
sig åt denna del af floden. Då det blott ingick i
min plan att för fienden dölja arbetena med bron,
så bekymrade jag mig emellertid föga om, att den
öfriga flodytan var fri från töcknet.

Den sak, som föranledde mig att en lång stund
blicka åt det håll, der floden låg öppen och fri
för mina ögon, var verkligen af icke ringa vigt, ja,
jag insåg genast, att den kunde blifva af omätlig
betydelse för framgången af dagens företag.

Midt ute i floden såg jag en ensam ryttare
kämpa mot vågorna, och jag märkte till min
öfverraskning, att hästen utan svårighet tycktes skola
kunna hinna den motsatta stranden. Det var
således tydligt, att floden på detta ställe var mindre
farlig, att strömmen var svagare och att dess djup
måste vara obetydligt, då jag tydligen kunde se
att hästen icke simmade, utan verkligen gick tvärt
genom floden. Denna beskref på nämnda ställe en
båge och det är icke otroligt, att detta var orsaken
till vattnets jemförelsevis lugna framflytande. Sakta
gick det för ryttaren, men framåt kom han dock,
och jag fick snart se honom stiga i land på den
andra stranden.

Detta kan jag med sanning säga var den
enda gång i mitt lif, som jag med verklig glädje
sett Ulrik Apfelbaum — ty den ensamme ryttaren
var ingen annan, än denne outgrundlige man, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free