Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Huru Gustaf Adolf gick öfver Lech
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och affyrat. Säkerligen har han i dag med egen
hand aflossat minst sextio skott.« [1]
Färdig aflägsnade sig och jag skyndade fram
till konungen.
»Ah, välkommen, min gosse!» utropade han.
»Din plan har varit oss till god nytta. Vi anse
oss redan såsom segrare.»
»Och jag får vördnadsfullt lyckönska Eder,
herre konung, till denna lysande Victoria . . . .»
». . . . för hvilken vi till en stor del hafva dig
att tacka.»
»Mitt ringa arbete har utan tvifvel endast i en
obetydlig grad kunnat förändra stridens gång. Dock
. . . . vigtigare ting, än detta, har jag att omförmäla.
Jag har funnit ett vad, der säkerligen våra
ryttare kunna komma öfver floden, medan fotfolket
begagnar sig af bron. Det beror på, om min herre
och konung skulle finna det fördelaktigt att från
två sidor anfalla fienden.»
Jag utpekade för konungen det ställe, hvarest
jag sett Ulrik Apfelbaum till häst öfvervada floden.
Gustaf Adolf utdelade genast befallning, att allt
rytteriet skulle begifva sig dit. Naturligtvis
skyndade äfven jag mig att stiga till häst och ställa
mig i spetsen för de mina. Vi funno utan svårighet
vadstället och snart kunde man säkerligen från
båda lägren varseblifva en lång rad af ryttare, som
likt ett bälte utspände sig öfver floden och, efter
att hafva nått den motsatta stranden, skingra sig
med en ormlik rörelse uppför höjderna.
Mörkret var nu på väg att inbryta och befallning
anlände från konungen, att icke flera ryttare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
