- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
294

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att plötsligt hoppa af hästen och störta mig in bland
buskarna, der jag snart fick fast i gevärets egare,
just i samma ögonblick, som han aflossade skottet.
På detta sätt obehagligt störd i ett förehafvande,
hvilket han utan tvifvel ansåg ganska lofligt och
berömvärdt, kunde han icke hindra, att skottet
ändrade rigtning och att kulan i stället för att träffa
den intet ondt anande konungen i hjertat, flög
oskadlig högt öfver dennes hufvud, hvarvid konungen
vaknade upp ur sitt tankedigra tillstånd. Jag hörde
honom gifva befallning att sitta af och genomsöka
småskogen, men innan jag hann varseblifva, huru
ryttarne efterkommo denna befallning, befann jag
mig redan långt borta från stället, dock icke af egen
fri vilja.

Knappt hade nämligen det misslyckade skottet
afbrunnit i luften, förr än jag kände mig gripen af
minst tjugo händer, medan andra beröfvade mig
mina vapen. Hastigare, än jag medhinner beskrifningen
af detta uppträde, hade ett rep blifvit
»surradt» kring min kropp och jag kände mig bortförd
med en snabbhet, som om jag hade befunnit mig
på ryggen af den mest lättfotade springare i hela
vårt rytteri. Stundom lyftades jag högt öfver
marken, stundom släpades jag långa stycken. Än
fastnade mina kläder i en vild törnbuske, än åter stötte
jag mot en sten eller slog hufvudet mot en trädstam.
Men framåt gick det ideligen, så att det töfvade
icke länge, innan vi befunno oss djupt inne
i skogen — jag och en skara smutsiga, förvildade
varelser af alla åldrar, både manliga och qvinliga,
ifall man får använda dessa ord om varelser, som
tycktes ega föga gemensamt med menniskan. Det
var en skara af bondfolk, en trasig, vedervärdig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free