- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
306

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tidigare kunna dricka mitt blod och jag skulle få
en kortare och mindre pinsam död.»

Så fortfor jag en god stund att tala om saker,
som jag visste vara för honom obehagliga att höra,
och jag lyckades derigenom att afvända hans
uppmärksamhet från knifven, som låg bland halmen
vid hans fötter. Slutligen gick han sin väg, utan
att hafva uppdagat sin förlust. Att hans sinne
var stadt i vredesmod, då han aflägsnade sig, det
märktes nogsamt, både af de eder, som han
frampressade öfver sina läppar, och af den häftighet,
med hvilken han slog dörren i lås.

Ännu töfvade jag en stund, innan jag gjorde
något försök att bemägtiga mig knifven. Jag ansåg
det nämligen klokast att först tillse, om han icke
strax ärnade återkomma. Men då ingenting hördes
af under en god stund, skred jag till verket.

Det var ett arbete, som var förenadt med så
oerhörda svårigheter, att jag mer än en gång var
nära att uppgifva alla försök. Först måste jag,
bunden och ur stånd att röra hand eller fot,
förflytta mig till det ställe, der knifven låg. Huru
ville jag sedan bemägtiga mig den? Och huru
skulle jag kunna använda honom till min befrielse?

Med ansträngning af alla mina krafter
lyckades det mig att vända mig ett hvarf omkring och
så ännu ett, hvarmed jag fortfor, ända till dess mitt
hufvud befann sig invid knifven. Dessa
vändningar upptogo en rundlig tid, men ingen glädje kan
vara större, än den jag kände, när jag slutligen
kunde med läppar och tänder upptaga knifven från
golfvet.

Dock var dermed icke allt vunnet. Jag måste
äfven upptänka och utföra någon plan att använda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free