- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
308

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Framför Ingolstadt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kroppen något litet från marken, slungade jag
knifven ett godt stycke ifrån mig. Derefter vältrade
jag mig omkring ett par hvarf, tilldess jag åter
kunde uppfånga knifven med tänderna, då jag å
nyo slungade honom ett par alnar ifrån mig.
Upprepande dessa manövrer tillräckligt ofta, lyckades
det mig slutligen att uppnå den plats, der jag
varsnat en springa i väggen. Om jag hade varit fri
från mina fjättrar, skulle jag på tre eller fyra
sekunder hafva till rygga lagt detta afstånd. Nu
kostade det mig en hel qvarttimmes oerhörda
ansträngningar.

Dock — jag hade icke tid, hvarken till att
anställa några betraktelser häröfver, eller till att
hvila mig, ty jag kunde hvarje ögonblick blifva
störd i mitt förehafvande. Dessutom hade jag åter
börjat hoppas och hoppet gjorde hvarje möda lätt.

Alltså skyndade jag mig att med tänderna fästa
knifven i springan — ett arbete, som först efter
många fruktlösa försök lyckades mig. Nu reste jag
mig upp i knäböjande ställning och i det jag förde
mina bakbundna händer intill den hvassa klingan,
så att denna vidrörde banden, började jag föra
händerna fram och tillbaka, liksom timmermannen för
sin såg, och jag märkte med glädje, att den hvassa
klingan genomskar den ena tågan efter den andra.
Naturligtvis kunde detta icke ske, utan att äfven
mitt skinn fick mottaga en och annan skråma, enär
jag icke kunde med ögonen öfvervaka arbetet, då
det måste ske bakom min rygg. Men i jemförelse
med det vigtiga mål, som hägrade för mitt öga,
ansåg jag detta vara en ringa sak och arbetade
oförtrutet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free