Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Qvinnolist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans Färdig bibehöll sin orörliga ställning på
kusksätet, liksom om hela saken icke hade angått
honom, men Karin steg raskt ned från sin plats,
öpnade vagnsdörren och bjöd muuken stiga in.
»Den nådiga drottningen är der», sade hon.
Utan att låta bedja sig, klef karlen in och
satte sig vid min venstra sida. Dörren smäldes
igen, Karin återtog sin plats och vagnen rullade
vidare.
Knappt hade bullret af vagnshjulen å nyo börjat
låta höra sig, förrän min sidokamrats tunga
begynte röra på sig.
»Nådigaste drottning!» sade han med en röst,
i hvilken inställsamhet och afsigten att smickra
framlyste. »Himlen belöne Er för den beredvillighet,
med hvilken I hafven täckts att efterkomma
detta rop från nödens barn. Jag tillåter mig att
försäkra Er, att det hus, till hvilket jag har den
äran att ledsaga Eder, är förtjent af Eder nådiga
välvilja. Större nöd och varmare gudaktighet har
jag på min från verlden afskilda väg aldrig träf....
Men, det var rätt, jag glömde att gifva kusken
tillsägelse, hvarthän han skulle köra.»
Sägande detta, ville han böja sig ut genom
vagnsfönstret, för att gifva den omtalade befallningen.
Då lade jag handen på hans skuldra och sade:
»Besvära dig icke dermed, Ulrik Apfelbaum.
Kosan är redan oföränderligt bestämd.»
»Ah!»
I detta enstafviga, men uttrycksfulla ord,
inlade skurken en hel bekännelse om sitt inre
tillstånd vid denna oförmodade upptäckt, att han hade
råkat i en fälla. Fruktan, fasa, förtviflan afmålades
i detta utrop. Derefter rusade han upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
