- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
346

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Jag återfinner Aurora

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att smyga sig efter den bortilande hopen, för att
se, hvarthän skurkarne förde deras matmoder. Efter
en stund, under hvilken hon på samma ställe
afvaktat hans återkomst, hade han återvändt och
berättat, att karlarne hade burit hennes herskarinna
in genom portgången till en enstaka stående gård,
som på tre sidor var omgifven af ett högt plank.
I sin nöd hade de derefter tagit sin tillflykt till ett
värdshus och till jungfruns räddning hade de
hittills icke kunnat uträtta någonting annat, än att
Heinrich oaflåtligen, dag och natt, under dessa båda
dygn hade hållit vakt utanför nämnda hus, på det
att de skulle vara öfvertygade, att Aurora Strahl
icke blefve derifrån förd till något annat ställe.
Värdshusvärdens gosse hade några gånger burit mat
till honom.

Sedan jag afhört denna berättelse, betänkte jag
mig icke länge angående hvad som borde företagas.

»Kom», sade jag till gumman, »försök att låta
edra gamla ben glömma sin ålder, och låtom oss
skynda till värdshuset. Jag förmodar, att värdens
gosse kan ledsaga mig till det hus, der man håller
eder matmoder fången. Sedan förelägger nog Gud
något råd.»

»Ack, herre, om I kunden befria henne ....!»

»Derom behöfven I sannerligen icke bedja mig.
Jag deltager i hennes öde lika mycket som I. Nu,
låtom oss skynda!»

Den gamla ansträngde alla sina krafter, men
hade ändå svårighet nog att följa mig, ty jag brann
af otålighet att komma till platsen och få företaga
något till min älsklings räddning. Minuterna
förekommo mig såsom evigheter. Dock, vi voro
omsider vid målet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free