Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. En utflykt till Tyrolen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända in under ögonen på mig. Tänk, om den skulle
brinna af! Jag kunde ju dö då. I ären bra
oförsigtig, nådig herre!»
Den andre skrattade af hjertans lust åt min
låtsade dumhet.
»Ha, ha, ha! Hvad f—n tror du det skulle
skada, om du blefve död? Du är mig en lustig
kurre. Men hör nu noga på hvad jag säger! Om
du icke genast ledsagar mig till den plats, der de
fyra resande slagit läger, så skjuter jag dig en kula
genom pannan och då dör du. Gör nu hvilket du
vill, men bestäm dig fort!
»Åhå, herre! nog kan jag väl visa er dit, när
jag får höra så goda skäl. I hören väl med till
sällskapet, kan jag tro, och hafven blifvit efter?»
Karlen vårdade sig icke om att svara på denna
närgångna fråga. I stället utdelade han med hög
röst befallning till sitt folk att sitta upp. Hästar
framleddes och ehuru mörkret hindrade mig från
att se deras antal, kunde jag dock af bullret förstå,
att de voro ganska många. Inom ett par minuter
hade de suttit upp.
»Framåt!» ropade anföraren till mig.
»Ja, herre, men I fån ursäkta, att min häst
aldrig kunnat lära sig att gå nedför berget. Han
vill ständigt springa ned, och det äro måhända
edra hästar icke vanda vid?»
»Åh, min gubbe, rid du på bara! Vi skola nog
följa dig. Din lykta skall visa oss vägen. Du skall
få en dukat, när du ledsagat oss fram.»
»En dukat!» utropade jag med låtsad glädje i
samma stund jag lät min häst ila framåt. Hela
ryttareskaran följde mig.
Till en början var farten ingalunda öfverflödigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
