- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
398

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. På rekognoscering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gud är mitt vittne, sjelf lidit nöd, än jag låtit
eder umbära något af det nödvändiga. Och huru
lönen I mig för sådan godhet? Svaren mig ärligt!
Att i mitt namn plundra, bränna, skända, mörda
— är det en värdig lön för allt det goda, som I
hos mig hafven fått njuta? Jag ser af edra bistra
blickar, att I ären missnöjde med mitt tal. Om så
är, så dragen gerna hädan, men kommen ihåg det,
att mördare, röfvare och qvinnoskändare är der
ingen plats för under mina fanor. Och om I ären
nog gudlöse och äreförgätne att vilja öfvergifva mig,
så skall dock hela kristenheten förnimma, att jag
för eder velat uppoffra mitt lif. Viljen I åter göra
revolt mot mig, så skall jag väl veta att försvara
mig med mina svenskar och finnar. Vid Guds
barmhertighet beder jag eder, pröfven edert
förhållande och besinnen, huru djupt I bedröfven mig.
Eder släta krigstukt öfvertygar mig, att I med mig
ej menen ärligt och redligt, så mycket jag än har
skäl att berömma eder tapperhet. Gån in i eder
sjelfva och behjerten, att I en gång skolen göra
Gud reda för edra gerningar. Bland eder lider
jag till den grad, att det förtryter mig att umgås
med ett så förvändt folk. Nu kunnen I gå, men
läggen mina förmaningar på hjertat!»

Konungens röst var sträng och befallande och
man kunde läsa i hans ansigte, att han verkligen
kände den förtrytelse, som hans ord inneburo. Derför
dristade sig ock ingen af de tyske herrarne att
invända något. Tysta aflägsnade de sig och jag
blef ensam med konungen.

»Nå, min käre Flink», sade konungen. »Hvad
har du att omförmäla? Har din sköna Aurora

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free