- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
410

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Ett ströftåg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medan jag öfverskådade den scen, som här visade sig
för mina ögon.

Ett dussin stora eldar voro upptända på torget
och kring dessa svärmade en skara halfrusiga
soldater under oaflåtligt skrik och buller. De tycktes
hafva godt förråd af öl, ty jag kunde se en hel
mängd tunnor här och der i närheten af eldarna.
Skrattande, sjungande, svärjande, ropande tillbringade
de eländige sin tid och vår ankomst var så
oförmodad, att ingen af dem tycktes hafva märkt
oss. På en annan del af torget stodo tusentals
lastade vagnar. Att döma efter råmandet, tycktes
boskapen hafva sin plats längre borta och jag kunde
icke se dem. Här och der sågs en grupp af
stadens invånare, som åskådade soldaternes upptåg
med lätt begriplig nyfikenhet.

Så tyst, som möjligt var, lät jag mina ryttare
omringa lägereldarna och så långt hade uslingarne
hunnit i sitt rus, att de redan voro helt och hållet
omringade och inneslutna, utan att någon hade
blifvit det varse.

Jag red fram midt emellan två lägereldar,
hvarest jag tyckte mig finna de oregerligaste
sällarne, och jag hade just ordet i munnen till att
uppmana dem att gifva sig utan strid, då en af de
mest druckne blef mig varse, utan att ännu inse,
att han i mig hade att frukta en fiende. Äfven de
öfrige hade ännu icke låtit störa sig i sin
angenäma sysselsättning.

Karlen, som blifvit mig varse, kom emot mig
med ett fradgande ölkrus i handen och hans af
upphettning skinande ansigte log emot mig på det
mest broderliga sätt, då han räckte mig kruset.
Hans ton var den mest välvilliga, då han sade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0410.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free