Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydlig nog och jag ärnade just fortsätta min väg, då
jag af en händelse kom att yttra till värden, i det
jag gjorde en betecknande åtbörd mot bönderna:
»De der gossarne tyckas hafva gjort en oskälig
vinst, att döma af deras sätt att göra sig en
glad dag.»
Det svar, som värden gaf mig, föranledde mig
att hejda min gångare och underlåta att gifva
tecken till uppbrott.
»Så är det ock,» svarade han. »En herre, som
medförde en sjuk qvinna, ankom hit i går och
betalade så frikostigt lånet af deras hästar, att de
säkerligen ännu af sin vinst kunna förskaffa sig
många lika glada dagar. De oskäliga kräken borde
dock betänka, att de hemma hafva hustrur och barn,
som lida nöd.»
»Ah, hade han en sjuk. qvinna med sig? Sågen
I henne?»
»Nej, herre, hon låg nedbäddad i vagnen.»
»Nå, huru såg karlen ut?»
»Han var skäggig och ful att åse. Isynnerhet
syntes mig hans ögon vedervärdiga.»
»Åt hvilket håll färdades han härifrån?»
»Österut!»
»Godt! Vi äro då på rätta spåret! Farväl!
Tack för goda underrättelser!»
När vi lemnade gården, blefvo de rusige
karlarne oss varse, och naturligtvis tillstadde dem icke
deras fåniga tillstånd att låta oss komma oantastade
förbi. Ruset föder öfvermod. Under de lifligaste
språng och de mest högljudda rop, som troligen
voro ämnade att öfvertyga oss om deras manhaftighet,
förföljde de oss ett stycke väg. Vi hade dock
annat och bättre göra, än att hämnas på några fulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
