Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter en stunds väntan öppnades dörren af en
sömnig piga, som på min fråga efter värden, gapade
af förvåning, men lyckades icke få fram ett ord till
besvarande af mitt enkla spörsmål. Slutligen, då
jag otåligt upprepade min fråga, stammade hon:
»Värden? .... Värden, han är .... död för
femton år sedan.»
»Hm! Nå, hvem förestår rörelsen?»
»Mor, naturligtvis!» svarade hon, liksom om
denna fråga hade varit helt och hållet öfverflödig.
»Kan jag få tala vid ’mor’ då?»
»Vet inte! Hon har gått till sängs.»
»Så bed henne stiga upp då. Jag måste tala
vid henne och det genast. Säg henne, att om hon
icke behagar visa sig, så låter jag mina ryttare,
som du kan se derute, rifva ned huset, till dess
jag finner henne. Fram skall hon.»
Min röst var icke den blidaste, då jag sade
detta.
Pigan blef skrämd och sprang sin väg,
skrikande:
»Du store Patrik!.... Röfvare!»
Der stod jag nu i den mörka förstugan, utan
att veta, hvarthän jag skulle vända mig eller hvad
jag borde företaga mig. Hade det icke varit
fruktan att störa ’mor’ i hennes toilettbestyr, som
afhållit mig, skulle jag genast följt efter pigan, då
hon flydde, och inträdt genom den dörr, der jag
sett henne försvinna. Jag beslöt att vänta en stund,
innan jag skred till denna ytterlighet.
Slutligen hörde jag tunga, klumpiga steg nalkas
och hade den glädjen att i dörröppningen skåda
en person, hvilken genom hela sin lekamliga
personlighet dokumenterade sig såsom »mor» sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
