Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. På spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej herre! Åtminstone har jag hvarken sett
eller hört talas om någon sådan resande.»
Jag öfverlade ett ögonblick med mig sjelf. Det
var klart, att Ulrik Apfelbaum hade på någon
punkt mellan de båda af oss sist besökta
värdshusen vikit af från stora vägen. Vi måste alltså
rida tillbaka, för att försöka finna ett nytt spår.
Emellertid måste jag unna de uttröttade hästarna
någon vederqvickelse, hvarför jag gaf befallning att
sitta af och uppmanade värden att väl förpläga
såväl djuren som ryttarna — en uppmaning, hvilken
han i sanning på bästa sätt sökte efterkomma.
Sjelf förmådde jag dock icke att njuta någonting,
emedan jag hade börjat blifva orolig för
utgången af mitt företag. Huru mycket jag än
ansträngde min tankeförmåga, kunde jag dock icke
finna något svar på den fråga, som envist qvarblef
i mitt hufvud, nämligen huru jag skulle kunna
upptäcka det ställe, hvarest Ulrik Apfelbaum först
och Trogen sedermera hade afvikit från den väg,
de hittills följt.
Jag samtalade derom med Hans Färdig, som
i hög grad egde mitt förtroende, enligt hvad jag
redan åtskilliga gånger har omförmält.
»Ah,» sade Färdig, »jag känner Trogen och är
öfvertygad om, att han funnit utväg att på ett eller
annat sätt underrätta oss om den kosa, han tagit.
Då vi nu vid fullt dagsljus komma att färdas
vägen fram, skola vi blott hafva ögonen öppna. Det
lider intet tvifvel, att vi skola finna något tecken.»
»Måhända har du rätt,» svarade jag. Det är
dock svårt att tänka sig något medel för en sådan
underrättelse.»
»Ingalunda!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
