- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
435

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. På spår

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

täta löfverk hindrade skyttarne att säkert sigta på
oss. Möjligt är äfven, att kulorna studsade mot
grenar och blad och derigenom hindrades ifrån att
nå målet.

Det blef mig genast tydligt, att vi hade att
tacka Ulrik Apfelbaum för detta möte. Sannolikt
hade han trott sig vara förföljd och från någon
fästning i grannskapet utsändt denna styrka för
att afskära oss vägen. Emellertid månde nu dermed
hafva varit huru som helst — en sak var mig
ögonblickligen klar, nämligen att jag borde dela
min trupp för att anfalla fienden på de båda
punkter, hvarest han hade visat sig.

Fem af mina ryttare lät jag sitta af och
befalde dem att tränga in i skogen och sysselsätta de
fiender, som der lågo i bakhåll, medan jag sjelf
med de öfriga tjugo anföll de fiender, som befunno
sig på öppna vägen.

De fem modige männen försvunno ibland
träden i samma stund, som jag med de mina
stormade fram till anfall. Ropande »Gud med oss!»
höggo vi muntert in på våra fiender, hvilka
väntade oss med dragna svärd och tycktes icke mindre,
än vi, längta efter stridens början.

Som vi voro lika manstarka på båda sidor,
tviflade jag icke om segren. Man mot man
kämpade vi och det var att förutse, att ingendera
parten skulle gifva vika, utan heldre falla till sista
man. Stridens raseri upphettade oss.

Jag har redan förut nämnt, att mina ryttare
voro utvaldt folk och att hvarenda en var en man
att lita på, en hjelte, som icke kunde svika. Också
veko de icke en tum, huru djerft fienderne trängde
på. Lugna och sansade, såsom hade det varit en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0435.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free