Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. »Konungen blöder!-Konungen är skjuten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så att de flesta måste söka att genom kroppsrörelse
bibehålla kroppsvärmen.
En gång under nattens lopp gick jag, för att
se huru konungen tillbringade sin tid — dessa
timmar, som föregingo en slagtning, genom hvilken
han kunde vinna allt, men också förlora allt.
Jag fann honom sittande i sin vagn och
omgifven af en stor skara högre officerare. Tjenare
funnos äfven, som med lyktor i händerna upplyste
platsen. Jag såg Gustaf Horn samtalande med
hertig Frans Albert af Sachsen-Lauenburg, under
det att Johan Banér skämtsamt underhöll sig med
öfverste Stenbock. Hertig Bernhard af Weimar
stod vid konungens vagn, med ena foten upplyftad
på vagnshjulet.
Konungen tycktes vara vid godt mod, men
jag kunde dock icke undgå att märka, att hans själ
var genomträngd af en aning om någonting vigtigt,
som stundade. Mången gång blickade han med ett
drömmande ansigtsuttryck ut i rymden, liksom om
han hade velat der läsa framtidens dunkla
innehåll, eller som om hans öga hade skådat syner,
hvilka voro dolda för andra dödliga ögon.
Jag hörde hertig Bernhard säga:
»Nej, herre konung, hvad helst än må hända,
så bören I icke blottställa edert lif.»
»Mitt lif? Ack, jag skulle gerna gifva det tusen
gånger, om det kunde gagna Guds sak och
evangelii rena lära.»
»Dock bören I besinna, att edert lif just för
Guds saks skull är mera värdt, än en hel armé.
Så länge Gustaf II Adolf lefver, är ingenting
förloradt, äfven om vi icke vinna denna drabbning,
men med hans död vore de evangeliskes träldom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
