Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. »Konungen blöder!-Konungen är skjuten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvärrades emellertid mitt tillstånd och jag kände
mig allt svagare, ju längre det led framåt natten.
Likplundrarens lykta hade längesedan försvunnit,
då jag å nyo varseblef ett ljus, men denna gång
dröjde den, som bar ljuset, icke så länge vid hvarje
lik. Han blott lät skenet falla på de kalla
ansigtena och gick derefter vidare. Det tycktes denna
gång vara en hederlig menniska, och i denna
förmodan uppgaf jag ett svagt rop om hjelp.
Lyktan stannade. Den person, som bar henne,
hade tydligen hört ljudet af min röst, men
möjligen icke kunnat uppfatta, hvarifrån ropet kom.
Med ansträngande af mina sista krafter ropade jag
äunu en gång:
»Hjelp!»
Jag hade nu den outsägliga glädjen att se,
huru ljuset nu skyndsamt kom mig närmare.
Två personer lutade sig ned öfver mig och jag
hörde dem båda på en gång utropa med oförstäld
glädje:
»Fänrik Flink!»
Jag var således bland menniskor, som kände
mig, bland personer, som skulle förbarma sig öfver
mig, föra mig från denna hemska plats, ja, hvad
som var ännu mera glädjande, jag var bland
vänner, ty på rösterna igenkände jag Hans Färdig och
Heinrich, min trolofvades tjenare. Sedermera, när
jag blef återstäld till helsan, fick jag veta, att
Aurora, då ryktet om en stundande strid hade trängt
fram till bergfästningen, hade utskickat Heinrich
att inhemta underrättelser om mig. Heinrich hade
förgäfves sökt mig i hären bland de lefvande och
derför tillsammans med Färdig begifvit sig ut för
att leta efter mig bland de döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
