Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»frihetens stamort på jorden». Både de båda
tjenarne och deras husmoder lärde sig snart att älska
det nya hemlandet.
Fänrik Flink och hans maka inköpte en större
gård, i samma trakt, der Thomas Flink engång
hade skådat dagens ljus och himmelens fagra sol
för första gången, men om detta inköp skedde för
penningar, som fänriken medförde från kriget, eller
för de stora skatter, som Aurora införde i det
gemensamma boet — derom lemna fänrikens anteckningar
ingen upplysning. Åtminstone har jag ännu
icke kunnat finna någon sådan.
Stor var föräldrarnes och syskonens glädje och
fröjd, när de en dag sågo sin länge bortovarande
Thomas inträda i stugan. Fänriken medförde
naturligtvis sin sköna brud och äfven hon fick sin
del af välkomsthelsningarne. Sjelf skildrar Flink
i sina anteckningar inträdet i föräldrahemmet med
dessa ord:
»Då jag trädde inom dörren och öfverskådade
rummet och dess invånare, fann jag allting vara
sig likt. Min mor satt vid spiseln och förehade
något handarbete. Äfven min far och syskonen
voro icke sysslolöse. Till en början kände de icke
igen mig, men då jag helsade, kunde modershjertat
icke längre misstaga sig.»
»Min son! Min Thomas! utropade hon, kastade
handarbetet ifrån sig och ilade att omfamna mig.
Derefter brast hon ut i glädjetårar. Min fader och
syskonen kommo till. Jag gick ur den ena famnen
i den andra, liksom ett mynt eller en handelsvara,
och det tycktes, som om hvarken de eller jag
någonsin hade kunnat få nog af hvarandra. Jag,
som icke fält en tår under de största umbäranden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
