Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någonting gick mot småländingarnes hopp och önskan, var
den stackars kungen orsak dertill, men om allting gick- dem
väl, sä var det att tillskrifva de milda helgonen, hvilka
ännu voro långmodiga och tålmodigt väntade, att folket
skulle omvända sig frän » styggelsen :> och ånyo kyssa påf-
vens sko samt dyrka Gud på den af heliga kyrkomöten, af
ännu heligare legater och nuutier samt af de aldra heligaste
påfvar reglementerade fason. Det kan derför icke väcka
förundran, att Smålands allmoge kunde förmås att Iemna
sina älskade åkertegar, öfvergifva sina af röken svärtade
ryggâsstùgor, fatta dolk, yxa och svärd och gå ut till strid
mot »helgonens fiender» — kungen, adeln och den verkligen
lutherska delen af presterskapet.
Bönderne i Möre och Warends härader uppviglades af
förutnämnde Jon Andersson, som också sjelf var bonde, till
att vägra den »gudlöse» kungen en skatt, hvilken de sade
sig heldre vilja använda såsom peterspenning till den aldra
heligaste fadren i Rom. När fogdarne med deras följen af
skrifvare, »redesvenner» och »vapenmän» kommo för att
uppbära den till konglig majestäts och kronans behof af-
sedda afgälden, mördade de fanatiserade bönderne de kung-
lige tjenstemännen och gjorde sig ett rikt byte genom att
bemägtiga sig de summor, hvilka blifvit af tjenstemännen
på andra orter uppburna och nu medfördes på färden. Jon
Andersson slog med egen upprorisk hand år 1535 ihjäl en
konungens ridfogde med det besynnerliga namnet Mats
Mage. Det förtäljes till och med såsom en trovärdig sak,
att Jon Andersson tillförne hade dödat en annan Mage,
fader till omnämnde Mats.* Från detta mord å Mats Mage
kan det småländska bondupprorets början räknas, ty den nu
fredlöse Jon Andersson stälde sig i spetsen för böndernes
* Se G. Volm. Sylvanders bok: Kalmar Slotts oeh Stads Historia.
Del. 6, pag. 149.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
