Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
■ Morgonen efter den natt, da Nils Dacke hade de i
slutet af föregående kapitel omnämnda synerna, väcktes han
derigenom att någon skakade honom ganska omildt. I hans
öra ljöd en barsk röst, som yttrade:
»Upp med dig, min hund!»
Det var den hjertlöse Gerdt van Buss, som på ett så
ohöfviskt sätt störde den blifvande konungens hvila.
Nils Dacke vaknade och sporde:
»Jaså, pater Göran, är det du, som väcker mig för att
gifva mig friheten? Välsignelse öfver dig! När jag blir
konung, skall du fâ en lysande vedergällning.»
»Bah!» utbrast Gerdt van Buss. »Du drömer om fri-
het och kunglig purpur och andra vackra saker. Detsamma
gjorde äfven min goda jagthynda Siri natten innan hon gick
på den der jagten, under hvilken vargarne sleto henne sön-
der. Jag hoppas, att dina drömmar måtte båda dig samma
lycka d. v. s. att jag icke vet, om Siri drömde om en
kungatron, men något var det, som hon drömde, ty hon
skälde i sömnen liksom du, och äfven vill det säga, att jag
icke tror, att du blir sönderklöst af vargar, men jag tror,
att vår nådige herr fogde kommer att hänga dig, och det
kan på det hela taget göra detsamma, huru en lumpen
hund sätter till lifvet. Kom nu! Du skall följa med mig
till fogden.»
Andtligen var Nils Dacke rigtigt vaken och det var
sannolikt den djupa sömnens och de ljufva drömarnas
skuld, att han icke vaknade fullkomligt, så snart han hörde
Gerdts godmodiga, men hånfulla röst, ty om det än var för-
låtligt, att Nils kunde misstaga sig om, från hvem den
första barska väckelsen kom, då Gerdt sällan var barsk i
sitt uppträdande, så var det deremot besynnerligt, att han
icke genast igenkände den af godmodighét och hån samman-
satta röst, hvarmed fångvaktaren började och genomförde
sin jemförelse mellan »hunden» Nils Dacke och den goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
