Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
»Vet hut, karl! Vägar du i ett kuugligt lutherskt slott
begagna din latinska smörja?, Jag skall...»
Ett väldigt slag med knölpåken afslutade meningen.
Pater Göran vacklade, dä han mottog slaget, men han
föll icke. Han stälde sig med korslagda armar framför
fångvaktaren och yttrade mildt, men fast:
»Det onda, du tillfogat mig, förlåter jag dig gerna,
men jag förbereder dig på, att om du ännu en gång för-
nyar sådan våldsamhet, skall jag anklaga dig hos fogden.»
»Och hvem skall framföra din klagan?» sporde Gerdt ’
med sin vanliga godmodiga och hånfulla ton. »Så vidt jag
vet, kan du icke komma utanför denna dörr mot min vilja.»
»Min vän», sade munken lugnt, »du misstager dig.
Jag kan gå härifrån när jag behagar.»
»Hvad nu?» utropade fångvaktaren, hvars ton ännu
engång blef barsk och vredgad. »Hvad är det som föregår
här? Der kommer den der valpen upp inför fogden och
säger hans nåd helt fräckt, att han kan blifva fri hvilket
ögonblick han vill, och här står den der pater-noster-karlen
och säger helt oförsynt till mig ... mig sjelf... mig Gerdt
van Buss, att han kan gå härifrån när lian behagar. Hvad
vill detta säga? Är myteri på fårde bland mina hundar?
Nå, då skall jag väl finna på ett botemedel.. . jag skall ...»
Resten af den besynnerlige fångvaktarens till en böljan
barska, men mot slutet helt godmodiga och hånfulla tal
kunde fångarne icke höra, ty dörren stängdes i detsamma
efter de bortgående.
Munken drog Nils Dacke med sig in i en mörk vrå
af fängelset, hvarest de ieke kunde höras och med svårighet
ses äf de öfrige fångarne.
»Du är förmodligen hungrig?» hviskade han.
»Ja, det är jag», svarade Dacke. »Att vara hungrige
är ju det enda tidsfördrif, som tillätes oss här i denna håla.»
»Nå, tag och ät!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
