Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
»Jag förstår allting ganska lätt, jungfru lilla, och det
är endast skillnaden mellan påfven och Luther, som jag
har svårt att hälla i minnet.»
Hans gick sin väg och Christina kunde höra, huru
han derute i förstugan åkallade ’ diverse helgon och ögon-
blicket derefter förebrådde sig sjelf denna »syndiga katholsk-
het». Vi taga oss friheten att åtfölja den hederlige gubben.
När han kom ned i trädgården, blef han nästan ögon-
blickligen varse en person, som måste vara den han skulle
uppsöka, ty personen var begäfvad med en puckel, hvilken
var fullkomlig i sitt slag. Det var verkligen Jon Puckel
som, efter att hafva på ett så olycksbringande sätt lemnat
jungfru Slatte brefvet från Nils Dacke, gick och strök om-
kring i närheten af huset, för att möjligen få ett svar på
brefvet med sig hem till Dackehall. Emellertid hade han
knapt blifvit varse trädgårdsdrängen, förrän han beredde sig
att fly, om så behöfdes. Hans häst stod bunden utanför
trädgårdsporten och han närmade sig försigtigt denna, för att
hafva djuret till hands, om han skulle upptäcka några fiendt-
Iiga afsigter.
»Iialloh! . . . Vänta, min vän!» ropade Hans. »Min
herre vill tala ett förtroligt ord med dig.»
Ett sådant samtal var emellertid alldeles icke i Jon
Puckels smak, hvarför han också ropade tillbaka till den
långsamt sig närmande drängen:
»Helsa din herre, att jag icke har något ärende till
honom. »
Derefter började han af alla krafter springa mot träd-
gårdsporten.
Hans blef förvånad öfver detta beteende, men då han
hade lofvat jungfru Slatte att föra puckelryggen till hennes
far, ville han på intet vilkor tillåta mannen att springa sin
kos. Hans var rask och vig, ehuru han var temligen till åren,
och han hade redan förut vid jagten efter Nils Dacke visat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
