Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Trädgårds-Hans låg och sof den rättfärdiges lugna sömn och
anade icke, att ett ovädersmoln drog sig samman öfver hans
gråa hufvud.
Hästtrampet närmade sig. Slutligen efter läng väntan
kunde Jon se ryttarne, hvilka voro tvä och redo sakta förbi
stället.
»Vid helgonen!» utropade Jon. »Det är bekant folk.
Det är Masse i Gitteräs och Mäns i Bockaboda. Jag måste
ropa dem an.»
Med ansträngande af sina lungors hela styrka skrek
krymplingen :
»Masse! . . . Masse! . . . Hjelp mig!»
Ingalunda hade Jon Puckel någon stark stämma och
ingalunda ljöd lians rop några vida vägar, men det var
dock tillräckligt att både hinna fram till de båda ryttarne
och väcka upp Hans ur sömnen.
Ryttarne stannade och sägo villrådige på hvarandra.
»Jag hörde någon ropa mitt namn», yttrade Masse till
sin kamrat.
»Jag ock!» svarade denne lakoniskt.
»Afven hörde jag ordet: hjelp!»
»Hvem månde det vara? Allt är nu tyst.»
Jon, som såg deras tvekan, började ånyo ropa:
»Masse i Gitter . . .»’
Mera förmådde han icke ropa, ty Hans, som hade vak-
nat och snart uppfattat ställningen, kastade sig öfver honom
och stoppade en handfull gräs i hans mun. Någon bättre
munkafvel fans icke till hands och den uppfylde ganska
väl sitt ändamål. Derefter skyndade Hans att hemta sin Iunt-
bössa, antände skyndsamt en lunta och klämde den fast i hanen.
Masse i Gitteräs och Måns i Bockaboda hade hört Puc-
kels förnyade rop och skyndsamt stigit af sina hästar. Der-
efter trängde de in i skogen, men dem väntade ett varmare
mottagande, än de väl kunde förmoda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
