Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
, När Hans ansåg, att hästarna erhållit tillräcklig hvila,
fortsattes resan pä samma sätt som förut efter de anvisnin-
gar, som hans fånge gaf. För att göra det omöjligt för
Jon att skrika eller kalla någon vägfarande röfvare till sin
hjelp, hade trädgårdsdrängen bundit en duk omkring liela
den nedra delen af hans ausigte, så att deraf intet annat
var synligt än de ondskefulla ögonen. Christina Slättes
ombud var en forsigtig och omtänksam karl, som icke ville
misslyckas i sitt företag pä grund af någon obetänksamhet,
och det var just af denna orsak, som han efter en stunds
färd började fästa sin uppmärksamhet vid fångens puckel.
Han tänkte på möjligheten att möta någon trupp af Dackes
folk och att desse ganska lätt kunde pä ryggen igenkänna
hans fånge. Det var af nöden att förhindra en så bedröflig
händelse. Han fick en idé. Bland de saker, som han med-
förde på denna färd, var äfven en vid kappa ined vidfästad
hätta, icke olik den som munkarne plägade bära. Denna
klädespersedel svepte han nu kring sin fånge och drog liiit-
tan öfver hufvudet på honom, hvarigenom det utstående
partiet af lians rygg blef mindre i ögonen fallande och
nästan omärkligt, i synnerhet som det icke var dagsljus.
Månskenet har, som man vet, den egenskapen att visserligen
belysa föremålen, men att göra det på ett obestämdt och
otydligt sätt, hvilket icke tillåter ett spejande öga att upp-
fatta några bestämda konturer.
De redo raskt framåt och nalkades vid midnatt Arby
kyrka, som låg der i den stilla natten så tyst och fridfull,
omgifven af de dödas stad. Våra resenärer kunde redan
se kyrkan och kyrkogården, då en manstark ryttaretrupp
kom dem till mötes. Det var en skara af Dackes folk
och ett farligare möte kunde Hans knapt göra. Förgäfves
spejade han efter en sidoväg, på hvilken han kunde begifva
sig in för att undvika det farliga sällskapet, om hvilket
han redan på afstånd kunde med visshet döma, att det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
