- Project Runeberg -  Nils Dacke /
158

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158
lyssna, men ehuru han qvarstorl i denna ställning flera
timmar, trängde intet ljud inifrån till hans öron. Dfremot
öfvertygade han sig, att en stigman gick pä vakt utanför
köjan pä dess andra sida, och denna omständighet bestyrkte
Jons uppgift, att fången fans i detta hus. Det var nämli-
gen lätt att inse, att om just denna koja bevakades mera
noggrant än de andrä, utanför hvilka ingen gick pä
vakt, så var det derför att just denna inneslöt den vigtige
fången.
Följande dag tillbringade Hans med att afskala näf-
vern på en mängd björkar och han medhann under dagens
lopp att samla en stor myckenhet af detta bränbara ämne.
Mot aftonen begaf han sig återigen upp på Dackehall och
medförde sitt näfverförråd, som han mycket omsorgsfullt
dolde i närheten af kojorna. Derefter smög han sig, gynnad
af mörkret, fram till baksidan af munkens koja och stälde
sig ånyo att lyssna. Denna afton kröntes hans bemödanden
med fullständig framgång.
Haus hade icke stått längre tid än högst en half timme
vid hyddans vägg, då han ganska tydligt hörde någon tala
derinne. Som han hade känt och älskat Arvid ända sedan
dennes tidigaste barndom, igenkände han nu utan svårighet
hans röst. Den fångne talade tydligen till sig sjelf, ty Hans
hörde icke, att någon svarade honom.
»Tiden göres mig lång här i detta mörka hål», hördes
fången säga. »Jag önskar, att det vore slut antingen med
mitt Iif eller med fångenskapen. Jag önskar, att jag
vore...»
Hans kunde icke höra slutet af meningen, men en
stund derefter höjde den fångne ånyo rösten och sade:
»Mig undrar storligen, hvad Dacke menade, när han
sade, att min frihet skulle komma att bero af Christina
blattes medgörlighet eller obeveklighet. Kunde han mena,
att han skulle föreslå Christina att gifva sig sjelf åt Dacke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free