Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Arvid NiIssou var under tiden icke sysslolös, och det
kan inan med skäl påstå, att om konung Gustaf och hans
frälse hade ådagalagt lika stor ifver och verksamhet som
Arvid Nilsson och fogden på Kalmar, skulle Dackefejden
varit kämpad till slut, innan löfskogen detta ar fälde sina
af de kalla höstvindarna gulnade löf.
Att i synnerhet Arvid skulle vara i sträng verksamhet
är lätt att inse, om man besinnar, att han hade mer än ett
värf att ombesörja. Han måste ju å ena sidan med tro-
het föra sina två rotar knektar till strid mot Dacke och
hans anhang, men å den andra sidan manade honom både
pligten och kärleken att göra allt hvad i hans förmåga stod
för att uppspåra Christina Slättes vistelseort och befria
henne ur den vilde upprorsmannens våld, ty han var i sitt
hjerta fullt öfvertygad, att den stolta jungfrun icke frivilligt
lät Dacke råda öfver sig, utan måste vara fången på en
eller annan af Dacke beherskad ort. Att uppsöka denna
ort var Arvids första göromål och han använde i detta
ändamål alla till buds stående medel och utvägar.
IIvad först beträffar striden för konungen, kunna vi
förtälja, att han kraftigt understödde Germund Svensson i
alla hans mot Dacke rigtade företag och att han stundom
företog ströftåg på egen hand, under hvilka han mer än en gång
lyckades öfverraska och nedgöra enskilda små afdelningar
af de upproriske.
Beträffande pligten att befria Christina Slätte, insåg
Arvid redan från början, att stora svårigheter skulle möta.
Han hade dagen efter slaget vid Kalmar ett samtal
med Hans Trädgårdsdräng, hans förtrogne, om saken och
följde sedermera troget det beslut, som då fattades.
»Min käre vän», sade han till Hans, »vi måste befria
min sköna kusin.»
»Den saken är otvifvelaktig», genmälde trädgårds-
drängen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
