Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
staf. Ett långt, livltt skägg föll ned på hans bröst och bort-
skymde mer än hälften af hans ansigte. Med stapplande
steg trädde den gamle in på kyrkogården och gaf sig i sam-
språk med kyrkovaktaren, en gammal invalid på träben,
hvilken gick från graf till graf och lade derpå kransar af
pappersblommor — alster af en outvecklad konst, men det
oaktadt af allmogen ansedde såsom bättre och för mera än
de blommor, som Gud skapat. Ännu i våra dagar har fol-
ket denna förvända smak, hvilket är mera underligt än att
det egde den under Gustaf Wasas råa tid.
»Guds frid på sabbatsmorgonen!» sade den gamle man-
nen till invaliden.
»Tack!»
»Bekosten I sjelf alla dessa pappersblomster, som I nu
planteren ut på de dödas grifter?»
»Nej, min vän, men jag åtnjuter af grafvamas égaré
några små fördelar till ersättning för mitt arbete, att bvarje
söndagsafton taga blommorna hem till mig och åter lägga
ut dem följande söndagsmorgon.»
»En vacker sed, om den bevisar att folket älskar sina
döda!»
»Hm! Jag vet just icke ... nå, derom må Gud döma!
Meil hvarifrån ären I, gamle man? Icke ären I hemma i
Väckelsångs socken?»
Invaliden mönstrade den gamle från topp till tå och
tycktes särskildt fästa sig vid den omständigheten, att den
gamles bonddrägt var både ny och snygg.
»I hnfven rätt», svarade gubben. »Jag kommer fjer-
rah ifrån.»
»Amen I stanna här?»
»Nej . . . nej! Jag måste gå vidare, så snart gudstjen-
sten är slut . . . Men kunnen I säga mig, om de der karlarne
äro af socknens barn?»
Hvilka?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
