Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
gjort ett försök att befria Mans Stjerna och Måns Holm,
men vapenlöse som de voro, kunde de ingenting uträtta.
Den gamle vandringsmannen, hvilken först liade upptäckt
Dacke och hans män samt fästat kyrkovaktarens uppmärk-
samhet pä dem, stod ännu qvar bland folket, men talade
till ingen och tycktes vara dyster och mörk i högen.
»Vi måste hafva dem fatt», yttrade Dacke till Göran
och Jösse, »vi måste hafva dem i våra händer, om vi ock
skola uppbränna kyrkan, för att tvinga dem ut ur idet. Är
det icke ock eder mening?»
»Visserligen!» bekräftade munken.
»Doek synes mig», sade Lille Jösse, »att det föga eller
intet lär skada vår sak, om vi lemna dem lifvet.»
»Det förstår du icke, Jösse», försäkrade Dacke. »Hvar-
enda person af den liuggormsaffödan, som kallas adel och
frälse, är tillgifven den gudlöse konungen, och det alclra säk-
raste medlet att tillförsäkra oss seger öfver affälliugen pä
tronen är att utrota hans adel.»
»Na, gören dâ som I viljen och så, att I kunnen an-
svara derför inför Gud», yttrade Lille-Jösse misslynt.
Göran tog sin vän Dacke afsides några steg och hvi-
skade en lång stund i hans öra.
»Ah!» utropade upprorsmakaren, .när han hört nog.
»Det var en god tanke, för hvilken helgonen vare lofvade.
Hör hit, Jösse!
Alla tre öfverlade nu gemensamt och tycktes snart
komma öfverens om någon plan, ty pater Göran skiljde sig
ifrån de andre och gick rakt bort till sacristians dörr. Der
stannade han och gaf sig till känna för de båda adels-
männen genom några hårda slag med krucifixet mot dörren.
»Hvem der?» ropade Måns Peterson Stjerna inifrån.
»Jag är utsänd af Nils Dacke att bjuda eder frid ocli
fritt aftåg härifrån, om I gifveu eder.»
»Aldrig! Heldre hungra vi till döds här inne, ty hun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
