Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
Derefter började de nio männen fortsätta sitt mödo- ’
sarna uppåtstigande, såsom Arvid nogsamt kunde förstå,
deraf att slamret af vapen, sporrarnas klingande mot klip-
pan och de dofva ederna och förbannelserna kommo allt
närmare och hördes allt mera tydligt. Arvid tog i sin högra
hand en af de tunga stenarna och inväntade fienden med
klappande hjerta, men lugnt sinne.
Natten var mörk, men stjernorna, som klart tindrade
deruppe i det höga, spredo dock sä mycket ljus, att det,
såsom Arvid hoppades, skulle vara tillräckligt både att
låta honom märka, när den främste bland fienderne kom
upp, och att bereda honom tillfälle till säkert sigte, när han
slungade sin hårda kastkropp.
Nu hördes en stämma nästan alldeles vid bergets kant:
»F—n så krångligt att komma upp...»
Och i detsamma stack ett hufvud med en trasig hatt
upp öfver horisonten. Hufvudet höjde sig mer och mer,
buret af en kropp, som i samma mon bief synlig.
»Dj—n anfäkta! Der hade jag så nära fallit ned i
afgrunden ...» fortfor rösten. »Om jag icke låter den kät-
terske hunden betala detta, så... »
Arvid slungade sin sten. Hvinande genomskar den
ovanliga projektilen luften. Väl rigtad, som den var, drab-
bade den midt i ansigtet på karlen. Han raglade som en
drucken. Först begaf sig den trasiga hufvudbonaden ned
från höjden och ett ögonblick senare följde dess svärjande
égaré efter, men hvarken hatten eller karlen följde gångsti-
gen, utan rullade ned i det brådjup, som begränsade sti-
gens ena sida. Under hela denna opåräkuade och säkert
ovälkomna lustresa hördes stigmannen häda och banna.
Först när han med starkt dån föll till marken, upphörde
ljudet af lians röst att höras. Helt visst hade fallet dödat
honom.
Ännu var dock icke striden ändad för vår hjelte, ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
