Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
»Ja, men en fattig syndare får ocltså dö. Kom ihåg
det, qvinna!»
»Jag bereder mig hvarje dag kristligen till min saliga
hädanfärd. »
. »Du? . . . Du?» utropade priorn med ovilja. »Bort
härifrån! Jag gitter icke åhöra dina hädelser. Bort!»
Oaktadt denna barska tillsägelse och oaktadt Sigfrids
hotfulla blickar, ämnade käringen likväl stanna qvar. Deraf
blef dock intet, ty priorn gick bort och tog henne hårdt
kring armen samt ledsagade henne mot hennes vilja bort
till stigen. Detta var den andra gången, som den mot-
gången träffade gumman, att hon tvingades att lemna demfa
plats. Derför arbetade hon också med händer och fotter
mot priorns plan. Hon sparkade omkring sig och slog med
den’ fria armen, hon skrek, som ett instängdt dårhushjon
plägar skrika, ja, oaktadt hennes »kristliga beredelse till en
salig hädanfärd», svor hon tiB och med några gryma eder,
bvilka skuro som knifvar i priorns endast vid böner, lof-
sånger och lärda samtal vanda öron. Dock visade det sig,
att den gamle • munken var hennes öfverman. Hastigt och
lustigt befann hon sig på den nedåt sluttande stigen och
erhöll derjemte, då patern släpte hennes arm, genom en annan
hans åtgärd så god fart, att hon icke förmådde hejda sitt
lopp, förrän hon’befann sig vid bergets fot. Troligen insåg
hon vådan af att åter begifva sig dit upp, ty hon lunkade
under doft mumlande tillbaka till sin koja med det byte af
guld och silfver, som hon hade hunnit roffa ur den döde
stigmannens fickor och som priorn hade glömt att taga ifrån
henne.
Under det att den snikna qvinnan traskade hem, knä-
böjde priorn Sigfrid vid de stupade och undersökte noggrant,
huruvida lifvet verkligen hade lcmnat dem. Hvad stig-
mannen beträffar, fann han snart, att de voro stendöde, men
när han kom till Arvid och lade sin hand på hans hjerta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
