Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Upprorsmännen blickade med förvåning pa sin anförare,
hvilkens ansigte glödde af vrede.
Vid alla dj—-r, aldrig!» återtog Daeke. »Förr skall
man få rycka tänderna ur mina käkar och tungan ur min
gom, än jag afstår ...»
Jon Anderssons drag lifvades, ty Uan märkte, att den
af ilska ursinnige höfdingeu var nära att förråda sig. De
andres ausigten visade intet annat än förvåning, ty de för-
stodo icke alls, hvarför deras anförare plötsligt hänfördes af
ett sä vildt sinne. Men den vaksame pater Göran fattade
plötsligt Daekes arm och hindrade honom derigenom från
att blotta sina planer. Patern hviskade i hans öra:
»Du rasar, min son ...»
»Men,» hviskade Dacke tillbaka, »de vilja omintet-
göra .. .«
»De omintetgöra ingenting, min son. Var Iugu!»
Üpprorsmännen, som sägo Dacke och munken stadde i
enskild öfverläggning, började åter tala om Jon Anderrsons
förslag. Ingen annan än Jon Andersson gaf akt på de hvi-
skaude, men han befann sig så långt borta, att han icke
kunde höra något af .hvad som talades mellan munken och
hans lärjunge.
»De omintetgöra ingenting, min son,» hade pateru hvi-
skat.
»Dc välja en annan kung, om de få lof.»
»Bah! Du misstager dig.»
Hörden I då icke, fader?»
»Hvad?»
»De vilja ju skrifva till Hvaute Sture och erbjuda ho-
nom kronan.»
»Låt dem skrifva, eller rättare: skrif sjelf!»
»Jag? Till Svante Sture?»
»Ja, min son!»
»Och erbjuda honom kronan?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
