- Project Runeberg -  Nils Dacke /
302

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IffrfT
302
»Bali! Jag är ju lutherau,» yttrade hau och satte sig
ater.
Dock fick han iugeu ro für sitt begär att sluta sig till
ilen andäktiga lilla hopen, som gick att i templet tillbedja
Gud. En röst i hans inre sade:
»Är ieke Gud öfverallt? Är han icke också i detta
lilla kapell? Och skall han väl med mindre välbehag mot-
taga min bön, derför att den uppsändes till honom under
en katholsk kyrkas hvalf?»
Han fattade sin hufvudbonad och gick. Redan pä af-
ständ nådde munkarnes chör hans öron. Den stilla aftonen,
den mystiska skymningen och framför allt hans egen sorgs-
na sinnesstämning gjorde, att han tyckte sig aldrig hafva
hört någonting sä härligt. Han påskyndade sina steg. I
den öpna dörren till kapellet möttes han af den berusande
doften från rökelsekaren. Guds härlighet och hans egen
svaghet! Besynnerliga jemförelse! Hvarifrån kom den i hans
tankar i det ögonblick, dä han trädde öfvcr tröskeln till
kapellet? Ofrivilligt gjorde han korstecknet och utropade:
»Miserioordia!» *
Aldrig hade det sä klart som nu stätt framför hans
själs öga, att Gud icke värderar menniskan efter namnet
pä den religion och kyrka, som hon af en slump utan egen
skuld lodes att tillhöra.
Bäfvande liksom om han befunnit sig inför Guds an-
sigte i en mera än andlig mening, trädde han skygt in i
helgedomen. Messan hade redan börjat. Arvid gick tyet
bort till en bänk och satte sig ned. Hans af sorg uppfylda
hjerta utgöt sig i en brinnande bön och föga hörde han af
det, som den messande priorn sade.
Småningom lugnade sig hans. känslor, sä att han blef
i stånd till att göra sina iakttagelser rörande omgifningen.
* Bamxhertighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free