Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
»Munkarne!»
» Bah!»
»I)u har inga vapen.»
»Huru kan du veta...?»
»Jag har länge vetat, att en sårad man vårdades här,
men att den sårade var du, det har jag icke vetat. Dina
vapen befinna sig i priorns egen cell. Möjligen kan du
sätta dig i besittning af dem.»
»Godt! När jag blott vet livar de äro, så... Men hålla
munkarne dig fången, Christina? Hvarför? I hvilket ända-
mål ?»
»Det får jag icke nu tid att säga dig. I morgon skall
du få veta det. Tyst! Nu nalkas messan sitt slut. Nästa
cliör är den sista. Det är bäst, att du smyger dig härifrån,
medan munkarne ännu knäböja. Vi träffas här i morgon.»
Arvid skulle gerna hafva velat göra invändningar, men
klokheten bjöd honom att lyda Christinas råd.
»God natt då, Christina!» hviskade hån.
»Sof godt och dröm om ...»
»Dig, min kusin!»
»Nå, du har mitt tillstånd dertill. Gå nu, Arvid!»
Lika tyst, som Arvid kommit, smög han sig nu tillbaka
till bänken, der han till en början hade suttit. Den sista
chören börjades och afslutades. Munkarne började aflägsna
sig ur kyrkan, men Arvid såg ieke de vänliga helsningar,
hvarmed de i förbigående hedrade honom. Han sökte i
stället med ögonen Christina, och han såg, huruledes hon
hemtades af priorn och med honom försvann genom en an-
nan dörr än den, hvilken begagnades af munkarne.
Arvid störtade ut,
Förgäfves sökte han priorn och Christina derute. De
hade vedan erhållit för långt försprång eller, också var det
mörkret, som gjorde dem osynliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
