Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
fönstret uppdraga den stege, som första gängen hada liulpit
honom upp pä vinden och hvilken ännu stod qvar, lutad
mot gafveln. Det dröjde icke länge, förr än stegen låg inne
på vinden och fönstret var tillstängdt.
»Förträffligt!» mumlade Hans, när allt detta hade Hlif-
vit uträttadt. »Nu saknar jag endast ett häl, genom Hvil-
ket jag kan betrakta Dackeu och munken, när de åter-
vända, och se, hvilken min de hafva, Nå, det torde icke
vara alldeles omöjligt att förskaffa mig ett sådant.»
Den tidens bygnadskonst var i allmänhet mycket en-
kel ocli den ursprunglige egaren till det hus, der Plans nu
befann sig, hade icke afvikit frän seden att uppföra byg-
naden med sä liten konst som möjligt. Hans undersökte
med stor sorgfällighet ställningen och fann, att det mellan-
rum, som byggmästaren hade lemuat mellan väggens öfversta
kant och taket, (emedan hans konst icke hade lärt honom
att låta väggen gå ända upp till taket,) hade blifvit tillslu-
tet genom ett påspikadt bräde. Iuka lätt fann han, att
den hvassa dolken, som han tillegnat sig dernere i Dackes
rum, skulle kunna utan svårighet genomskära detta bräde
och bilda ett hål, tillräckligt stort för att låta honom obe-
hindradt blicka ut i byn. Med beslutsamhet grep han ver-
ket an och hade efter en halftimmes arbete den glädjen
att se det krönt med fullständig framgång. Han blickade
ut. Ännu syntes i Högsby by ingen lefvande själ.
Nu föll det honom in, att då han hade framför sig en
lång och kanske besvärlig flykt, borde han nu, medan han
hade tillfälle dertill, stärka sig med föda och sömn. Han
satte sig ned och åt, som om han icke hade haft någon
aning om, när han skulle kunna skaffa sig nästa måltid.
Derefter lade han sig ned på det hårda vindsgolfvet, be-
gagnande sin arm såsom örngått, och låg snart försänkt i
den lugnaste sömn, under livilken han ofta mumlade:
»Hos munkarne i Arby skog.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
