Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
sig öfver, att han ieke genast hade gjort en sa enkel iakt-
tagelse.
Med lugnt sinne besteg han nu Isabella. Alldeles
Iugn var han dock icke, ty han kände liksom en samvets-
förebråelse, när han besinnade, hvem som var égaré till
stoet, ja, han ansåg sig ganska djerf, då han nu med sin
person profanerade jungfruns egendom.
»Må den ädla jungfru Christina och alla helgon för-
lata .... hm! nu kom det för mig igen! . . . Det katholska
otyget! »
Ryttarne voro nu så nära, att han var nödsakad att
leda sina hästar till sidan för att gifva dem plats att pas-
sera forbi. Skaran bestod af tio eller tolf man och Haus
tyckte sig i den främst ridande igenkänna Lille-Jösse. När
ryttarne kommo midtför Hans, blifvo de honom varse och
stannade.
»Hvem är du?» sporde en röst, pä hvilken Hans genast
egenkände Lille-Jösse.
»En af Dackes män», svarade Hans.
Den redlige karlen prisade Gud i sitt hjerta, derför att
Dille-Jösse icke hade, den föregående dagen varit i Högsby
och således var okunnig om hvad der tilldragit sig.
»Du har förmodligen ett namn?» återtog Jösse, som
med rätta ansåg det mottagna svaret alltför ofullständigt.
»Jo, nog har jag ett namn alltid, för se ... . far
min ...» ■ ■
Hans ihågkom nödvändigheten att i detta farliga säll-
skap ieke afvika från den enfald och dumhet, hvarmed han
ständigt under vistelsen bland Dackes folk hade maskerat
sig. Derför framförde han’ nyss anförda ord med en ton
så säflig, att Lille-Jösse förlorade tålamodet och röt till en
af sina karlar:
»Hoppa af hästen, Lars Larsson, och titta karlen i
synen !»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
