Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
prior syntes till. Oro och qval efterträdde glädje^ och fri-
den i den unge mannens hjerta.
»Tyst! Kommer icke der någon?... Jo!... Gudi lof!»
Jo, visserligen kom der någon, men ingalunda var det
den vördnadsvärde priorn. De kommande voro till antalet
fyra. Arvid suckade och Idef ängslig till mods, ty han
anade, att ödet hade dragit ett förargligt streck öfver hans
räkning.
Ju närmare de fyra kommo, desto tydligare såg Arvid,
att det var fyra män, fullt rustade och väpnade med svärd,
yxor och luntbössor. Icke var det möjligt för honom att i
mörkret se, om det var en liten trupp af konung Gustafs
soldater eller af Dackes tjufvar, men nog såg han med till-
räcklig tydlighet, att de fyra stähle sîg framför dörren till
Christinas fängelse, liksom för att bevaka denna. En af
karlarne slog eld och tände sin lunta. Vid det svaga ljus-
skenet iakttog Arvids skarpa öga, att karlen var klädd i
lumpor. Nå, nu betviflade Arvid icke, att Dacke hade.sitt
smutsiga finger med i spelet, men detoaktadt sväfvade han
i okunnighet om hvad som hade inträffat.
Ännu en lång stund stannade vår hjelte qvar på sin post.
Han hyste den fåfänga förhoppningen, att priorn, alla dessa be-
synnerliga omständigheter oaktadt, skulle komma för att af-
hemta Christina till messan. Och klosterklockorna tystnade.
Och munkarne sågos gå in i templet. Och från kyrkans inre
strålade ut genom de höga fönstren ett klart ljus, hvilket
så mycket mera besvärade Arvids ögon, som hans själ var
uppfyld af mörker och med hvarje framsmygande minut blef
allt mera dyster.
Slutligen hördes munkarnes chör uppstämma i kyrkan
sitt melankoliska och klagande:
»Kyrie eleison!»
Dock stod Arvid ännu qvar några minuter, ty han
tänkte, att priorn hade fördröjt sig och omsider skulle komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
