Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
»Nä väl, sade hau till sig sjelf, i afton är det omöj-
ligt, men... i morgon skall det ske, om också himmelen
eller, rättare sagdt, helvetet regnade bara puckelryggar i
stället for vattendroppar hela natten.»
Bekymrad, men tillika fast besluten att väga allt för
( ’hristina, Slättes räddning, gick han in i sin stuga och be-
gat sig till hvila.
Hans natt var sömnlös.
Dä han om morgonen hade klädt sig och ville gä ut,
öpnade han sin dörr och blef öfverraskad af att se fyra
dragna sablar möta sig i dörröpningeu. Bakom de i mor-
gonsolens sken glimmande kIingonm sågos fyra illa klädde
karlar, hvilkas utseende tillräckligt vittnade om, hvilkeu
herre de tillhörde.
»Tillbaka!» röt en af stigmannen med skroflig stämma.
»Hvad vill detta säga? Ur vägen, pack!»
»Du är vâr fånge, min tine herre, se... det är saken,»
förklarade stigmannen.
Arvid smälde igen dörren.
Jon Puckel hade fördelat sina sox karlar sä, att tvä
numera bevakade den mindre farliga Christina, medan fyra
höllo vakt utanför Arvid Nilssons stuga.
Tretioförsta Kapitlet.
Hans Trädgårdsdräng återser en ungdomsvän.
Då den hederlige Haus bIef öfvermanuad af Jon Puc-
kels män i herr Simons studerkammare i Sunds prestgärd,
kände han i sitt trofasta hjerta en djup sorg. Ingalunda
bekymrade det honom dock, att han sjelf blifvit fångad af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
